Idag är det 517 dagar sedan olyckan men även 1,5 år sedan på just detta datum. Precis efter olyckan hade både jag och min familj en jobbig period. Både mormor och morfar hade gått bort, jag var svårt skadad och det var mycket att ta in. De första dygnen var jag inte så himla kontaktbar utan sov mest och var hög på medicin, så då var det min familj som hade det jobbigast. Just vid den första tiden visste dem inte ens om jag skulle klara det, vilket måste ha varit fruktansvärt. Att ha sin dotter/syster på IVA utan att helt veta hennes tillstånd..Under den tiden önskar jag att jag kunde sagt till dem att allt skulle ordna sig och att det skulle bli bra igen. Dem var och är otroligt starka och jag beundrar dem för det. När jag senare fick komma till BUS började det jobbigaste för mig, jag skulle bearbeta det som hänt psykist men också träna kroppen för att återhämta mig. Tog ett tag innan jag ville prata med kuratorn om mormor och morfar, även om jag visste vad som hänt med dem, så ville jag inte att någon skulle säga det högt - bekräfta det. En massa träning både fysiskt och psykist ledde till tårar. Men om jag bara kunde ta mig igenom det värsta och kämpa så skulle de bli bättre. Om jag bara kämpade tillräckligt mycket så skulle allt bli bättre igen, jag skulle bli bra för mormor och morfar men även för mig själv. Ett av målen var att kunna gå fram till kistorna på begravningen, lite mindre än två månader efter olyckan. Smärtan var enorm men vinglandes fram med hjälp gjorde jag och sa hejdå. 

 

Av allt detta negativa som hände den 29 juli 2013, mitt kämpande och min vilja har det kommit positiva saker ur. Jag blev både nominerad till "Min stora dag" 2013 av personalen på lundsuniversitetssjukhus som vårdade och hjälpte mig, där jag valde en resa till London som jag, mormor och morfar egentligen skulle gjort i våras.

Min mentor på skolan förslog mig även som Lucia, vilket genomfördes så den 12 december iår bar jag en krona av ljus på mitt huvud. Allt detta har format mig till den person jag är just nu, och gjort mig stark. Alla som hat stöttat mig och funnits vid min sida, ni är guldvärd ni! Jag är oändligt tacksam till dem som hjälpt mig, gjort detta möjligt och sett hur mycket jag kämpat. Ni har gjort allt värt det!