Första stegen efter olyckan

Den 6 augusti kom min sjukgymnast och sa att jag skulle testa att går. Var nervös, taggad, rädd & glad. Hade hört att benen skulle knacka och göra ont så blev riktigt rädd.

Bara att kunna sitta upp på sängkanten var en upplevelse, underbart. Hade varit sängliggandes i över en vecka innan, inte kunnat/fått röra mig överhuvudtaget. Nuddade golvet med fötterna och det var en befrielse. Så himla skönt. När jag skulle ta mina första steg hade jag hjälp av min arbetsterapeut, min sjukgymnast och ett höj/sänkbart gåbord. Fick trycka mig upp med hjälp av mina armar. När jag sen väl stod upp var det verkligen så häftigt. Att lära sig gå på nytt. Benen ville inte sammarbeta och det gick trögt. Tog småsmå steg, men dem var steg och dem var så fantastiska. Blev genomsvettig, yr, andfådd - känslan när man sprungit lite mer än vad man egentligen orkar. Men shit va häftigt. Redan dagen efter kunde jag gå ut till korridoren, sen fick jag sätta mig ner och dricka.

Bara den känslan att man inte kan gå var hemsk och när man sen väl kunde var det underbart, även om man behövde hjälp. Har alltid innan tagit det förgivet, det är väl inte så svårt att gå ? Men värdesätter verkligen det nu, även om jag inte kan gå som innan ännu och sitter i rullstol så är jag på god väg. Värdesätter verkligen alla små saker som jag innan tagit förgivet som tex gå, klä på mig osv. Den första veckan kunde jag ju verkligen inte göra något själv. Det var fruktansvärt. Såg att mitt glas stod på bordet bredvid mig men jag var tvungen att be någon annan att hämta det för jag själv inte kunde. Det var verkligen riktigt jobbigt men ändå något som alla borde tänka på att det så snabbt kan ändras. Jag trodde jag skulle handla presenter till min mamma & lillebror men så blev det ju inte. Så ta inget förgivet & tänkt på att de små "självklara" sakerna kan vara det svåratse egentligen.

 

Kommentarer
Postat av: Malin "Pinkpiercing" Johansson

Jättebra skrivet, man får en tankeställare om dom är små "självklara" sakerna i livet.

2013-10-30 @ 09:45:45
URL: http://pinkpiercings.se/
Postat av: Lydia

Vad stark du är!

Kram

2013-10-30 @ 09:48:48
URL: http://lydiaelstigs.blogg.se/
Postat av: Carruuu

jättefint inlägg. det är frukstansvärt att saker kan förändras så fort... vad är det du råkat ut för? :/

Svar: En trafikolycka, du kan gå in i arkivet - september och sen bläddra till "vad som verkligen hände" :) tack !!
emmie kristoffersson

2013-10-30 @ 09:57:43
URL: http://carruuu.nu/
Postat av: Sara Ekman

Bra inlägg, härligt att du får börja gå så smått igen!!

2013-10-30 @ 10:01:09
URL: http://aamaziing.se/
Postat av: Hanna

Åh jag blir helt tårögd bara av att tänka på allt som hänt dig. Hoppas du mår bättre nu! <3
Du verkar vara sjukt stark för att bara vara fjorton år. Själv hade jag aldrig klarat av att gå igenom det här. Jag hade brutit ihop.

Hoppas du mår bättre nu!
Stay strong <3

2013-10-30 @ 10:09:41
URL: http://hanzenpanzen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0