Vad som verkligen hände

Detta är då detta inlägget där jag kommer skriva om vad som verkligen hände den 29 juli, vad som hände efter och allt där om kring. Skriver mer om BUS tiden senare, annars blir inlägget alldeles för långt. Jag bröt båda lårbenen, båda benen i vänster handled, mitt vänstra nyckelben, fick sprickor i bäcknet, tappade en benflisa från höften, min bröstkorg m´blev ihop tryckt, skadade två kotor i ryggen och en i nacken. Fick muskelbristning i hela magen och bränmärke på hals och mage. 

 

Det som man kan läsa om i tidningen är att vi krockade med en traktor på 108an vid nevis hög, och att min mormor och morfar avled direkt

Jag vaknade vid halv 9 för att sedan mormor och morfar skulle komma vid 10 och hämta mig för att handla presenter till min mamma och bror. Vi åkte först till olssons basar för att kolla på ett trädgårdsmöbelemang mamma ville ha, som var slut. Så mormor köpte lite formar och koppar, sen åkte vi och fikade/åt lunch. Vi åt först mackor & sen glass. Sen åkte vi vidare och jag somnade.

 

Vaknade sen upp efter krocken. Kallade på både mormor och morfar men ingen av dem svarade. Båda satt helt orörligt. Tittade ut genom mitt fönster och såg en man prata i telefon i ren panik. Jag kunde knappt fatta vad som hänt, men var ändå klar i huvudet. Båda dom främre krockkuddarna var framme och det låg glassplitter överallt. Hela min vänsterhand var bucklig och mina ben inut i benen gungade runder åt olika håll när jag försökte röra mig. Panik. Men konstigt nog så var det som gjorde ondast bränmäket från bältet över halsen. Lixom vad kommer hända med mig ? kommer jag bli återställd ? har jag skadat nacken/rygg ? herregud.

 

Efter en stud kom en kvinna fram till mig och pratade, hon heter Anne. Hon frågade vad jag hette, satt och pratade med mig, kollade så jag kunde röra mina fingrar och tår osv. Hon pratade med mig hela tiden för att jag inte skulle tappa medvetet. Hon var så otroligt snäll och vet inte vad som hänt om hon inte kommit, paniken hade säkert tagit över. Det enda jag kommer ihåg är att jag sa att jag hette Emmie med ie, att vi båda hade reumatism och att jag kunde säga mammas nummer till någon annan som var där. Så himla glad att jag har fått kontakt med henne nu efter olyckan. Eftresom att jag själv inte vet allt som hände & vet inte om det jag tror jag vet är sant. Så så glad att du kom fram och att det just var du, Anne. ♥

 

Där var många som stannade och gick ur sina bilar men bara sprang runder. Det var någon som hade filmat mig och Anne när vi pratade och lagt ut på internet. Det var det första mormors arbetskompis såg...sjukt. Sen var det en på aftonbladet som la ut en bild i tidningen där registreringsskylten var med, och så hade någon skrivit under vilken adress den tillhörde osv. Hur sjukt är inte det ? Blir riktigt jävla förbannad. Och svaret mamma fick när hon ringde dom var "lilla gumman, han är ny." 

 

Pappa var närmare olyckan än mamma, så mamma ringde pappa och han körde dit så snabbt han kunde. Pappa kom och såg en gigantisk traktor med två vagnar och framför stod en massa ambulanser med räddningspersonal. Han kom fram och sa att allt skulle bli bra och fick sen gå där ifrån. Anne fick också gå, så kom det en räddningstjej och pratade istället. Fick en stor plast över mig och dom började bryta sönder bilen för att få ut mig. Först tryckte dom "Ut" bilen för det hade blivit lite ihoptryckt. Bara det att när mitt ben inte fick stöd av passagerarsättet gjorde det sååå ont! Satt i bilen i 1,5 timme innan dom fick ut mig. Försökte först att dr ut mig genom dörren men det gjorde för ont. Så dom gjorde bilen till en cabbe och lyfte ut mig den vägen istället. Fy föör vad det gjorde ont, benen knackade och jag skrek.

 

Dom lyfte ur mig ur bilen och la mig på en bår på vägbanan, spände fast mig, gav mig en nackkrage och in i ambulansen. Pappa åkte med i ambulansen och mamma kom till akuten. När jag kom till akuten stod 18 läkare och väntade på mig, en som var med på olyckan sa allt dom upptäckt och vad jag varit med om. Dom klippte av mig mina shorts och t-shirt för jag var så svullen överallt, jag fick en katet & dom började undersöka. Efter dom hade undersökt mig på akuten så åkte jag upp och rötagade hela kroppen i vanligröntgen och magnetröntgen.

 

Sen iväg till IVA (intensivvårdsandelningen) där jag sen fick tillbringa natten med benen i sträck. Fick en slang ner genom näsan till magen för att tömma den. Dom drog ut benen med tyngder och uppkopplad till en maskin som kollade så att allt var bra. Klockan 09 dagen där på åkte jag in och opererades i 7 timmar. Dom opererade in 36 cm långa titanstavar i båda lårbenen och en platta i ena benet i handleden. Sen tillbaka till IVA för ännu en natt. Mina värden var höga men en stund efter om startat musik sjönk alla...haha. Dagen efter det röntgades jag igen, maskinerna klyddade och när jag var klar och kom till BUS (barn och ungdomssjukhuset) kom dom på att dom glömt röntga min hand så iväg igen. 

 

 

// bild på mitt högra lårben förre och efter operationen //

 

 

 

Fy fasiken vad stark du är! Kämpa<3

Tack vännen<3 Är också så glad att vi har fått kontakt och att vi förhoppningsvis kan ses väldigt snart när vi åker till Skåne. Känns skönt att jag kunde finnas där för dig. Du är otroligt stark och vacker glöm aldrig det<3

Jag fattar inte anledningen till att filma ? kolla vad som har hänt fine d gör alla om en olyka händer. men hallå filma? dumma idioter som gör så...!Hoppas du blir bättre :) <3

<3

Åhh, vad du är stark! <3

<3<3

Emmie! Du är så stark! Kämpa vidare! Tänker på er dagligen! Kramar!

Det är helt sjukt... Det ryser i hela mig och jag blir alldeles tårögd...
Vet egentligen inte ens vad jag ska skriva, ville bara berätta att det är en väldigt rörande händelse du har varit med om.
Känner inte dig överhuvudtaget, men hoppas det är bra med dig annars, och må dina morföräldrar vila i frid.
Vet inte ens vad jag skulle göra om detta hände mig.
Du är stark!
Ha det så jättebra, och vill du prata om precis vad som helst så är det bara att du skriver till min e-mail.
Tror nog inte att du vill det eftersom du inte ens har någon som helst aning on vem jag är, men ja. Nu vet du att du gärna får göra det iaf.
Styrkekramar <3

<3 <3

åherregud! stark du är, fortsätt kämpa <3
kram

Vet knappt vad jag ska skriva.. Starkt av dig att berätta.. Jag känner inte dig, men du bör vara SJUKT stark som klarat av detta, stay strong' <3

Hemskt!
Sjukt!
Man vet aldrig när, var och hur det händer.. (tur är väl de).
Beklagar din mormor och morfar som omkom.
Tycker du är otroligt stark som klarar av att skriva/prata om det och gå vidare.
Usch!
Massa styrkekramar!

Jag ska börja på din skola om två år och jag har sätt dig när jag har haft hemkunskap! Tycker så jävla synd om dig!

Stay strong <3

/johanna <3

Shit, helt sjukt! Den sista bilden var väldigt rörande och jag fick ont i hela kroppen bara av att titta på den. Hur mår du nu då? kommer du bli helt återställd??

Blev verkligen berörd och tårögd av din historia. Helt ofattbart... Man påminns ändå om hur skört livet är, och det är något fint du delar med och påminner människor om genom din historia. Jag är helt övertygad om att dina morföräldrar vakar över dig, och att de kan vila i frid tack vare att du överlevde och kämpar på. Allt lycka till med din framtid <3.

Jag känner precis som Lisa! Fyfan alltså, starkare än allt annat. Bilen är ju inget annat än skrot, och trots ALLA dina skador så överlevde du! Änglavakt!!!

Fortsätt kämpa, du kommer klara det här, helt klart! Jag tänker på dig och hoppas hoppas hoppas att du snart mår någorlunda okej.

Och att du orkar skriva om det?! Helt sjukt stark alltså. Massor av styrkekramar och tankar till dig och alla närstående. Oberskrivligt det du gått igenom.... Verkligen. KRAM KRAM KRAM KRAM!

Men jösses tjejen vad du har vart med om! Jag är så ledsen för att detta hänt dig, men är så glad att du klarade dig och önskar dig all min lycka i framtiden. Du är en riktig kämpe! Kramar

Usch vad hemskt! Styrkekramar!! Du är en riktigt stark tjej <3

alltså börjar nästan gråta när jag läser detta, så sjukt starkt av dig att berätta om något sådant för andra! Kram!♥

Fyfan vad starkt! Tårögd*

Jag började fan och gråta, att vakna upp och inte få kontakt med dom man åkte med, en del av familjen och en del av sig själv är borta för alltid och så överlever man själv med typ hela kroppen helt bruten. Kan inte tänka mig hur det känns att vara med i en så svår olycka, jag kan bara säga att jag är ledsen, finner inga mer ord, men va stark!

Fyfan. Det gjorde riktigt ont i mig att läsa det. Här ligger jag och har gjort en liten fjuttig titthålsoperation och klagar över att det gör så ont i magen... Jag kan inte föreställa mig din smärta och sorgen över både döda morföräldrar och förstörd kropp. Kommer du kunna gå som vanligt? Jag önskar dig all lycka. Jag kommer fortsätta läsa din blogg.

åh vad hämskt :(

Fy, fan :'( Saknar ord. Styrkekram!

Helt sjukt och vad stark du är!
All styrka till dig och din familj, hoppas du mår bra idag <3

<3

Sjukt att folk springer och filmar och fotar sånt, usch...
KRAM <3

Usch vad hemskt! Du är verkligen stark!