Det händer inte ofta att jag berömmer eller är stolt över mig själv men idag är ett undantag. HERREGUD VA JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV. Idag hade vi en timme med afrikansk dans i skolan som sista lektionen, och jag var med. Gjorde mitt bästa och tog det bara lite lugnt md nacken, då jag efter halva dagen kände att den var på väg att låsas. Gjort allt och insåg hur långt jag kommit, inte alls nära formen jag hade innan men på god väg. Det är åtta månader och 4 dagar sedan olyckan (där jag bröt båda lårbenen, bröstbenet, båda benen i ena handleden, bäckenbenet, skadade höften, bröt nyckelbenet, skadade atlaskotan i nacken och två kotor i ryggen..) och jag har kommit super långt. Det låter som en evighet men under den tiden har jag läkt och tränat upp mig otroligt mycket. Jag menar idag körde jag ett helt pass i afrikanskdans och sprang sen en bit, utan några svårigheter.