OVERTHINKING

Jag är en person som övertänker exakt allt jag gör, både små och stora saker. Det kan vara allt från att ta ett glas vatten till en spontantrip någonstans. Tänker på allt som har med saken att göra, planerar, förställer saker som kan hända. Saknerna jag föreställer mig är oftast också de negativa, vilket suger. Tänker direkt på de negativa som KAN komma ur det jag är påväg att göra. Tror att andledningen till att jag tänker på negativa saker istället för positiva är för att jag inte vill ha för höga förväntningar, blir sällan besviken då jag förberett mig för det värsta tänkbara. Men detta tänkande hindrar mig från att göra massa saker av rädsla att det ska bli som jag föreställer. 
Mest efter jag sagt något men också när någon annan sagt något till mig så tänker jag igenom de hur länge som helst. Kan ligga vaken och bara tänka på hur jag istället skulle ha agerat eller vad jag iställer skulle ha sagt.
Detta äter upp mig. 
 
Tror att det började efter olyckan då jag hade ställt in mig på att ha en mysig dag med mina favoriter, mormor och morfar. Men denna dag blev inte alls som jag föreställt mig, den var toppen i början men slutade som värre än värsta tänkbara. Min mormor och morfar lämnade inte av mig hemma på kvällen när vi hittat alla presenter vi skulle, vilket jag hade ställt in mig på det. De lämnade mig och alla andra för himlen, och det var inget jag var förberedd på. Detta var den värsta dagen i mitt liv. Efter detta vill jag veta allt som kan hända ur det jag ska göra, vara förberedd på allt. 
Det har dock gått så långt att jag ibland har svårt att se de positiva som kan komma ur planerna, då jag tränger bort dem för att inte få någon för hög förhoppning överhuvudtaget. För att det inte ska finnas någon chans att jag ska bli besviken. Bara positivt överraskad. 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0