Blir så sjukt irriterad när jag kommer i ett skov.

Varför ska just jag ha reumatism? Varför ska de göra så förbaskat ont? Kommer detta någonsin sluta? Jaha, ska jag inte ens kunna kolla åt vänster nu för att nacken låst sig?

Frågorna och funderingaran forsätter på en lång lista. När mina armar ibland låser sig, måste jag (medan resten av kroppen är stel) på något sätt böja mig eller till och med sätta mig på golvet för att plocka upp något jag tappat eftersom jag inte kan sträcka armen. Och sen komma upp, hemskt träningspass. Men Emmie, tänk på alla de andra. Alla de andra med minst lika stora besvär. De flesta av mina kompisar med reumatism har det hemskt. Blir inlagda och sövda för att få sin medicin, medan jag kan ta min själv hemma. Vissa av dem hamnar i rullstol, medan jag klagar på att jag går stelt. Men hallå jag kan fortfarande gå, vilket vissa av dem inte kan i sina skov. 

 

Ibland kan det vara svårt eftersom att ingen fattar hur man känner. Ibland inte ens de som själv har reumatism, som jag. Jag kan inte fattar hur dem som hamnar i rullstol känner sig då det aldrig gått så långt för mig. Jag har alltid räddats av varm vatten, värktabletter, värme filtar och att successivt komma igång på speciellt mornarna. Med vissa undantag så har dessa metoder alltid fungerat för mig. Jag och min familj har alltid vetat vad vi behövt göra för att jag ska "fungera" någotsånär. Men tänk dem som inte har det. Dem som inte har några speciella metoder som fungerar, ingenting. Blir så himla irriterad på hur denna sjukdom gör oss. Hur den får oss att känna och hur mycket den ställer till med och förstör.